Hejj igen! Haha just när jag ska hålla mig borta bloggar jag mer än vanligt. Men jag fick sådan blogglust!!!! Härligt :D Iaf jag har hittat en underbar ponny som måste bli min!!! Tyvärr är hon inte till salu... Men jag ska kämpa! Hon är mina drömmars häst!! Hon är ett sto född 2006 korsning mellan engelsk fullblod och svensk ridponny. Speccialiserad på hoppning. Dock kan hon vara lite tjurig vid sadelgjorden och lite het vid dressyren. + att hon är jobbig vid lastningen och har en stoor personlighet och ibland har hon dåliga dagar du hon är nästan omöjlig att arbeta. En riktig humörponny, men oftast är hon glad och pigg. Kanske lite många problem men hon är verkligen min dröm! <3 Mer info har jag inte fått. Ägarna sålde henne bara vidare... Lite konstigt men dom verkade snälla, men en aning rädda för henne nästan... Konstigt men får se om jag får några problem. Fick dock lämna tillbaka henne om hon hade stora problem och jag inte klarade av henne. :) + pengarna tillbaka. Hon är helt uuunderbaaar! Nu är bara ett problem... Det är inte säkert hon är till salu. Det kom andra budare också. Har lagt ett bud och nu hoppar jag till på stolen vid varje ljud. Stackars Riita undrar vad det är med mig ;P

Hallå vad har alla söta besökare tagit vägen?! Och alla komentarer!? Nu bloggar jag ju mer, då ska det ju bli mer besökare och mer komentarer? Inte mindre!!

Ja nu när så många slutar känns det som familjen splittras. Hela den här lh världen på internet fullt med härliga människor. Bara borta så enkelt och så snabbt. Det här inlägget är till alla er som slutar fför att andra gör det. Förstår precis vad ni menar. Man blir så ledsen och det känns som en stor tyngd läggs på ens aaxlar. Men vänta! När man blivit vän med någon såhär så känns det som dom dör om dom slutar. Jamenar man kommer ju inte få träffa dom igen! Men ge inte upp. Under vintern kommer vi få in så många nya och härliga människor. Sluta inte, det kommer bli bättre ta en pause från lh världen och vänta tills stormen har lagt sig. Du ska aldrig känna att du måste rida lh för att ha någon ting att skriva om. Jamenar, det var ju inte tanken när du började blogga. Hu? Gör man det tröttnar man på tvånget. Blogga istället när du känner för det. Kanske inte varje gång du har ridit men någon gång ibalnd. För ibland är det ju jättekul. Eller hur? Vi läsare ska inte heller tvinga dig och blogga. Blogga när du självvill och inte för att dina läsare vill. När man gör någonting sånthär, under tvång tröttnar man snabbt. Men tänker du efter när du pausat någon månad kommer ursprungstanken tillbaka och när d tänker efter är det ju rätt kul. Motivationen försvinner när andra slutar. Men kom ihåg. Du kan hitta någon därute som får dig att känna precis så som du gjorde. En bra bloggare kan beskriva lycka så man blir alldeles glad och motiverad. Läs bara alla morces gamla inlägg. Man blir superglag och inspererad. Det gjorde jag igår när livet med lh kändes krångligt.

Tack för att ni orkade läsa igenom inlägget. Hoppas ni tar till er det här eller om ni förstår vad jag vill säja kanske sprider det vidare? Så många kan ta del av det och fårstår vitesen med lh på nytt!

Kramizar från F på Rosendhal

Underbara Riita,. du gör mig så glad och ger mig motivationen till att fortsätta. <3